Sitter och har myskväll med mena tjejer! Svin mysigt. Det var verkligen det jag och Sofia behövde nu. Lite typ way to hard life. Men det löser sig och det vet alla.
Idag har det varit ganska bra faktiskt jämnfört med igår. Klarade knappt av skolan för jag var så ledsen. Aldrig varit såhär nedbruten helt seriöst. Både johan som dog och sedan David som dumpa på ett jävligt fel och konstigt sätt. Hade svårt att sova i sängen. Hade svårt att ens ta på mig typ när man duschar osv. Kommer upp massa minnen i huvudet och det är inga dåliga. Utan alla va bra. Men det blir bara så fel alltihop.
Idag hade jag det roligt som sagt. Alla i klassen verkligen frsökte få mig glad. Och sedan dansade min kompis på uppvisning. Hon är så sjukt bra så jag får rysningar!! Efter det stod ju självklart David där och det blev sjukt jobbigt och jag mådde så dåligt igen efter det. Om jag ska vara het ärlig tror jag att jag tar en bloggpause ett tag! Mår inte alls bra! Saknar så många vänner som jag känner att jag dissat så länge. Så måste ta tag i det och andra saker.
På Lördag blir det begravning för bästa Johan! Kommer som sagt alltid att älska dig!!
Du var den mest underbaraste, snällaste, omtänksammaste, sjukaste vännen jag någonsin hade! Har suttit och tänkt på dig sen i Onsdags. Och jag kan bara säga att du verkligen spred den glädjen jag behövde varje dag. Du gjorde mig glad på ditt speciella sätt.
Alla trodde du var gay för att du bettede dig som mig. Fjamsig och skrattig "all time" Men du kom ut med hur det var. Det var seriöst det modigaste någon av mina kompisar har gjort. Verkligen och jag menar det! Du var en stor förebild hur man skulle vara och det hjälpte mig!
Jag önska att du kunde se allt detta och att jag verkligen kunde förklara för dig allt hur jag känner för dig min bästa vänn! Jag han säga det mesta jag hade tänkt och säga! Men verkligen inte allt. Och det ångrar jag så sjukt ju nu och kommer alltid att göra!
De sista orden jag fick höra från dig var, "Filippa du klarar dig så fint min vänn, även om du har det svårt nu. Men om det händer något så är jag alltid där och det vet du!" Båda två börja gråta för att vi verkligen visste att detta va jobbigt om vi skulle förlora varandra. Jag och din kompis satt vid din sida två nätter och ville inte lämna dig, vi ville inte ens gå och äta eller lämna det rummet du låg i för vi var så oroliga för dig.
Vi pratade om hur mycket glädje du spred när vi gick i dans och kör tillsammans. Hur alla bara hoppade på dig och jag blev så sjukt avundsjuk på att jag inte fick vara med dig då! Din kompis hade gått i samma fotboll som dig i massa år och klättrat med dig också. Han sa det samma som mig. Du gjorde alla glada även om det gick dåligt för dig och för andra så peppade du verkligen alla tills det blev skitbra.
Det är verkligen så en vänn ska göra. Finnas för en till slutet, och det är jag så glad över att jag hade dig. Just DU gjorde mig glad när folk gjorde mig ledsen. Just DU Vände mitt liv 100 gånger bättre. Just DU stöttade mig i eld och vatten. Just DU gjorde min barndom! Just DU kunde se när jag log men var sjukt ledsen inombords och förstå.
När jag har suttit och skrivit denna texten till dig så har jag verkligen suttit och storbölat. Och det var verkligen inte så jag ville att det skulle sluta. Jag ville att det skulle sluta gott. Men på ett sett vet jag att det slutade gott eftersom vi har varit med om så mycket. Och jag vet att du alltid finns där uppe och stöttar mig fortfarande och leder mig dit jag verkligen vill göra och vara. För det har du alltid gjort.
Lyckats att träffa alla jag vill idag typ! Ellen, Oliver, David och massa andra friidrottskompisar som jag verkligen har saknat! Asså om jag tänker efter så behöver jag seriöst friidrott igen. Tror jag ska börja sen när jag börjar med gymnasiet. Kanske får bättre kondis igen då.. Who knows?
Idag sprang jag och Ellen Mellan göteborgsvarvet! Fyfan vad duktig hon är. Asså jag är så stolt, känner mig nästan som hennes mamma! Sen när jag kom hem kom min kära underbara kille som jag verkligen älskar mest i världen. Vi har det verkligen alltid mys Lucky me?
Nu sitter jag i sängen och nyss läst lite i Zlatans bok. Den är faktiskt bra om jag ska vara ärlig nu... Men nu ska jag ha det lite roligt och spela!
Och nej för er som frågade om anton enokssons inlägg va seriöst så var det inte det..
När min kompis fick mig att må så dåligt. 4 veckor efter så ringer han när jag är ännu ledsnare och gör mig från världens förstördaste människa till att bli glad. Det är sånt man gör som en vänn. Även om man har varit skit åt någon och sedan ringer och frågar hur det är. Och inte bara låter mig vara ledsen helatiden. Inte bara släpper en ledsen och bara skiter i en totalt. Det är inte det vänner gör! Det har hänt mig de här 2 senaste dagarna och jag tror dom 2 som gjort detta vet vilka dom är. Man lämnar inte den kvar ledsen. Det tog honom 4 veckor. Men jag är glad att han ringde och muntra upp mig. Telefon samtalet slutade med att jag börja skratta och må bra.
Det är det enda jag vill att någon ska göra för mig just nu. Hjälpa mig att bli glad och inte "ååh vad har hänt och varför gör dom så!" Utan prata om något roligt med den som är ledsen! Det hjälper 1000 gånger mer!
Ja man kanske inte förstår situationen som kompisen är i. Men egentligen behöver man inte de. Man bryr sig fan inte ändå! Man har inget med det och göra. Men vill bara höra skvaller och det är det sämsta som finns att gå runt och berätta massa skit om något man fan inte ens vet hur det startade. Du vet en del. Men du vet aldrig hur de verkligen var. Eftersom båda eller alla har olika förklaringar på hur det gick till. Och det vet jag verkligen att alla vet!
Gå hos en psykokog eller typ någon kurator som verkligen kan hjälpa dig och inte dina vänner. För man vet alltid. Inom att det alltid blir något fel om man berättar för kompisen. Jag känner om jag säger något till någon, så sprids det direkt och att alla vet de och har olika historier om det. Man mår seriöst piss av det! Man mår inte bra. Min kompis tog livet av sig igår för han hade så många historier om sig själv. Att någon var han och att han inte fanns. Tänk så finns man och alla bara tjatar om att "nej han finns inte och varför skulle han det?" Tänk efter innan ni gör det. Nu förstår nu säkert att det är något som har hänt mig men det bryr jag mig inte om. Jag är så jävla nedbryten nu så jag är orolig och pressad och allt dåligt. Jag vet hur det känns och vara så träffad av sånthär. Man mår inte bra. Stress/panik ångest kommer och du känner ingen anledning att leva längra. Det kommer tillslut, jag lovar!
Om du ens ska kunna lita på dina vänner så ska dom kunna se när du är ledsen även fast du är glad och försöker dölja. För det ser man om man känner någon så väl. Jag kan ju inte säga att jag kanske gör det. På mamma eller någon i släkten, ja, men det är för jag känner dom så väl!
Efter det stod ju självklart David där och det blev sjukt jobbigt och jag mådde så dåligt igen efter det. Om jag ska vara het ärlig tror jag att jag tar en bloggpause ett tag! Mår inte alls bra! Saknar så många vänner som jag känner att jag dissat så länge. Så måste ta tag i det och andra saker. 
